Herman har börjat på tävlingslydnadskurs.

Jättekul, Herman kör gärnet med Matte och låssas som han har glömt allt var fotgående och sånna övningar heter.

På kursen fick Herman först lära Matte hur man sitter och ligger i grupp, det gick jättebra tills den läskiga fröken kom klampandes emellan Matte och Herman. Då blev Matte såååå rädd så Herman var tvungen att gå till henne för å trösta.

Sen skulle det övas starter i linförighet, det hade Herman glömt helt, tills Matte kom på det "hemliga" knepet. Då satt starterna som berget.

Introduktion på läggande under gång, aåås det tar en stund innan Hermans ben fattar hur man viker ihop sig men det ska nog gå det med.

Sen kom hindret och det skulle Herman hoppa över. Aldrig,never, nopp sa Herman och Matte sa Alltid, always,jopp. Matte slet och Herman hoppade tillslut.

Nu hoppar Herman ofta.

 PÅ

STUDDSIGAMATTAN...

Jag och Herman följde med Matte till Moppen en kväll. Själv gillar jag inte alls att vara på gården, det är ett sabla läskigt ställe. Matte brukar vara så snäll och låta bagageluckan på bilen stå öppen så jag kan ligga kvar i bilen och hålla ställningarna.

Just denna kvällen var en av dom kvällar som det var åska.

Matte, Moppen och Herman harvade runt i paddoken och jag låg i bilen.  Men med åska brukar det komma regn, å det gjorde det.

Ut med Moppen i hagen, in med oss vovvar i bilen, sen GICK Matte.

Varken jag eller Herman är rädda för åska så Matte tänkte hon kunde gå in till gårdens ägare för en pratstund.

Det tyckte inte Herman. Så han krånglade sig igenom gallret förbi Prinsens stol och Lopphundens bur till framsätet.

Han tänkte vänta där på Matte, så det så. 

Nu har farten ökat och allt rullar på väldigt fort. Matte och H jobbar dagarna i ända. Å gör dom inte det så bygger dom eller lagar bilar. Men det är ju som det ska vara, allt ska hända samtidigt.

Moppen fick flytta hem ett tag för och äta upp sig lite, hon var så hungrig. Men nu är hon tillbaka på betet igen. Jag och Herman hjälpte Matte med flytten. Här kommer några kort sen dess.

Här är jag, Agnes.

Äntligen en bild på när Herman travar. För han kan ju faktiskt det ibland. Alla som känner lillponken vet ju att han helst tar sig fram som en kamel i passgång.